Det kinesiska kommunistpartiets tjugonde nationalkongress (partikongressen) har avslutats. Den övergripande slutsatsen är att Kina i huvudsak kommer att styras av en enda man och att Xi Jinping-dynastin har börjat på allvar.
Xi Jinping-dynastin
Lojalitet gentemot president Xi Jinping står nu inskrivet i grundlagen och det är Xi Jinping som står i centrum av allt. När det gäller utnämningar till politbyrån och politbyråns ständiga utskott har Xi Jinping omgett sig med lojala personer – ”ja-sägare”. Fem av de sju medlemmarna i det viktiga ständiga utskottet har befordrats av Xi Jinping själv – det enda undantaget är Wang Huning.
Det finns en uppenbar avsaknad av oliktänkande i de viktigaste styrande organen, och det dramatiska avlägsnandet av den tidigare ledaren Hu Jintao vid partikongressen – oavsett om det var planerat eller inte – bidrog ytterligare till att illustrera Xis grepp om makten. Detta kan ses som en negativ långsiktig utveckling, med tanke på att det finns få, om några, exempel i historien där en långvarig autokratisk ledare har lett till långsiktigt positiv utveckling för ett land. Med detta sagt kan en positiv konsekvens vara att politiska beslut kan fattas och verkställas mycket snabbare än tidigare, och det kan vara en fördel att president Xi nu är omgiven av människor som han litar på. Det måste också nämnas att dessa politbyråmedlemmar fortfarande är teknokrater och har en stark ekonomisk och teknisk bakgrund som är relevant när det gäller Kinas fokus på att bli självförsörjande inom en rad tekniska områden. Det återstår att se om deras bakgrund kommer att vara relevant för att driva utvecklingen eller om president Xi kommer att utöva full auktoritet över beslutsfattandet.
Är Kina oinvesterbart?
Den viktigaste frågan vi brottas med är om Kina kommer att bli oinvesterbart framöver. Det korta svaret är sannolikt inte. Det råder ingen tvekan om att Kina kommer att fokusera mer på staten och att tonvikten kommer att ligga på nationell säkerhet och social stabilitet. Under partikongressen nämndes ”säkerhet” fler gånger än ”ekonomi”. Framöver är Kinas mål inte att maximera ekonomisk tillväxt utan snarare att se det som en del av det övergripande målet att uppnå stabilitet och säkerhet. Andra faktorer som Xi Jinping nämnde, bland annat att successivt nå målet om gemensamt välstånd, (”common prosperity”), – det vill säga omfördela välstånd och skapa en större medelklass, stärka statligt ägda bolag och öka självförsörjningen inom olika områden, inklusive teknik, mat och energi – bör också betraktas på samma sätt.
Möjligheter inom områden som förnybar energi och teknik
Som vi ser det är det just ökade självförsörjningen och fokuseringen på förnybar energi som skapar investeringsmöjligheter. Som vi nämnt tidigare har det alltid varit viktigt att förstå hur politikens vindar blåser i Kina, och politiskt stöd har hjälpt oss att identifiera tillväxtområden.
USA:s allt hårdare åtgärder och restriktioner på teknikfronten tjänar helt klart till att påskynda Kinas utveckling av värdekedjan. Det finns mycket statligt styrt kapital fokuserat på investeringar i tekniksektorns ”små jättar” i Kina. Dessa kan leda till fler investeringsmöjligheter under de kommande åren.
När det gäller förnybar energi har Kina varit mycket inriktat på att öka sin kapacitet och utveckla leveranskedjorna, och idag är Kina en tydlig global ledare inom komponenter till solceller, vindkraftverk och elbilar. Vi ser fortfarande intressanta investeringsmöjligheter inom det här området. Slutligen fortsätter vi att leta efter starka investeringsmöjligheter till följd av en växande medelklass som ett resultat av det gemensamma välståndet.
Viktigt med bolagsanalys och politisk förståelse
Vi måste samtidigt betona att även om vi ser områden med potentiella möjligheter i Kina under de kommande åren, följer vi noga de negativa effekterna av den ökade statliga kontrollens inverkan på såväl bolagens förmåga att generera vinster som negativa åtgärder till följd av den önskade återföreningen med Taiwan, som Xi Jinping har flyttat upp på prioriteringslistan. Den senaste tidens utveckling i Kina har gjort att flera olika utfall är möjliga, och vi är något mer skeptiska när det gäller nya investeringsmöjligheter. Vi följer åtgärder, tillkännagivanden och politiska beslut oerhört noga i vår syn på kinesiska investeringar.
Kinas investeringslandskap framöver
Vi har mer än 20 års erfarenhet av Kinas komplexa investeringslandskap och har noga följt Kinas utveckling från president Hu Jintao till president Xi Jinping.
Under flera decennier har Kina som en växande global supermakt med en allt större konsumentmarknad och inte minst en tydlig teknologisk potential generellt uppfattats som en investeringsmöjlighet. Historiskt sett har Kina uppnått sina ambitiösa mål, och det är troligt att Kina under president Xi Jinping kommer att uppnå de flesta av de uttalade ambitionerna i Vision 2049. Kinas starka ambitioner att röra sig uppåt i både den industriella och den sociala värdekedjan får betydande investeringskonsekvenser. Ledande västerländska bolag kommer så småningom att få massiv konkurrens när kinesiska bolag med en stark bas på den enorma inhemska marknaden satsar på att växa internationellt. I detta avseende är det viktigt att förstå att Kinas världsbild skiljer sig väsentligt från västvärldens. Det är en viktig faktor att beakta om man ska lyckas med sina investeringar i Kina.